Nu har jag inte skrivit på typ 2½ månad.

Men det är väl så det blir antar jag när man bara är trött och känner att man måste anstränga sig för att klara vardagen.

Har hunnit med järnbrist, 3 förkylningar med feber & jäkelskap och bihåleinflammation och penicillin till det :)

Har inte kunnat träna på 6 veckor pga allting, sovit middag varje dag och bara varit trött.

Okej, att allting har varit jobbigt för mig. Men det har också varit jobbigt för J som har sett mig må dåligt varje dag. Sett mig vara sådär trött och nere varje minut. Så vill tacka honom för att han är den mest underbara som stått ut med att se mig sådär i flera månader. Vill tacka honom för att han har försökt att få mig pigg och glad varje dag. Det är just därför som jag orkat igenom det här så pass bra som jag gjort. Utan honom hade jag inte tagit mig ur sängen vissa dagar. Utan honom hade jag gett upp att försöka för längesen! Det är för hans skull som jag försökt att se pigg ut, försökt att orka. Så Tack älskling för att du är Bäst!